kanske hejdå.
Jag lägger ner det här. Startar något annat.
Något som funkar, håller å varar.
Jag har en låååång väg framför mig,
å det vet jag om.
Jag tar första steget nu.
Jag lämnar detta.
Kanske för ett tag,
kanske för alltid.
Men jag lämnar det.
Jag är för trött för att fortsätta.
Tack.
Det var nog allt.
Kanske är detta ett hejdå.
Kanske inte.
Hejdå.
Kanske.
/ Marie
kanske borde jag också.
Jag ska sätta mig redan nu och börja fila på det. Leta fram den gamla skivan med alla kort på, så man minns. Sen äre bara fingrarna som sätter gränser hur mycket jag berättar eller inte :)
Det blir kvällens tids fördrivt, för ett tag.
Sen kommer John Blund, slänger grus i ögonen på mig så jag orkar med Fisen imon ;)
skenet bedrar.
Visst gör det. Så är det väl alltid.
Just nu, äre mer än uppochner.
Inte alls med andra ord.
Det ger sig nog.
Jag lämnar snart denna trista vardag ändå.
Jag längtar.
Haha, hade suttit fint med ett litet glas.
Men jag sparar mig.
Till solen, värmen och glädjen!
Vi hörs.
klockan 10 och sanning.
Något annat, för att klarlägga en sak.. Tobias, allt är sant.
en sak att erkänna.
Jag är kär. Otroligt förbannat kär.
Varför skriver jag det här?
När jag ändå inte skriver VEM det är.
Kanske för att jag inte vill att det blir fel.
Personen vet ju ädåså redan vem han är.
Jag saknar dig.
Tänker på dig.
Om du bara visste vad jag känner för dig.
Det är sagolikt.
Nästan lite magiskt.
Som en dröm.
Därför,
Väck inte upp mig.
Jag vill vara kvar här.
I min dröm.
