nu äre faktiskt snart slut.
anonyma jävel.
Kan du nu vara så snäll å säga vem du är?! Jag får fan krupp!
Idioti!!!
anonym.
Jättekul med kommentarer,
men förhelvete!!
Ska man nu ändå kommentera kan man likaväl skriva vem man är!
Från och med nu, besvarar jag inga kommentarer som är anonyma.
Å den som kommenterar anonymt,
behöver inte ens göra sig besväret att kommentera!
Stå för vad ni frågar/säger...
Äckliga grodyngel!
snart så.
Snart är det ett nytt år. Eller ah kanske inte snart, men det känns som snart. Några timmar kvar bara.. < Allt är ju relativt, så jooo det är Bara Några Timmar kvar...
Sitter hemma hos mitt Smultron, som springer runt som ett litet yrväder och städar/fixar/donar å fejjar.. Som att detta nu inte skulle vara nog, så hinner hon att ta hand om mig också! Kan man tänka sig ett bättre smultron?
Det är några saker som jag är extra glad över som hände detta året, och det är just Smultron.
Att jag träffade henne. Hon har kommit att bli mitt nya lyckopiller, ett piller som jag hoppas på att få ha kvar länge i mitt liv. Helst hela livet. Skulle inte ha något emot att dela mitt liv med henne även efter livet.. Hon är minst sagt speciell, och kommer alltid att vara. Det är en sak som jag är extra glad över! Hon är mitt ljus i mörkret, så Tack smultron.. Fall du läser detta nån dag... Du är för mig, min ängel. Jag älskar dig obeskrivligt! Och orden räcker inte till att beskriva vad du betyder för mig! Du är obeskrivlig! :) Massa kärlek.
Sen är jag såklart nedrans glad över dig ♥, att jag har dig i mitt liv. Att jag får älskas utav dig och att jag får vara din. Det betyder mer än något annat. Det är en härlig känsla det.. Å jag slår vad om att det nya året kommer bli toppen för oss! Jag älskar dig hejdlöst mycket!
Nu ska jag snyta mig, sen ska jag hålla mitt smultron sällskap som sitter mitt emot just nu.. Hon är söt hon. Fast det vet hon inte själv. Men en dag, en dag så vet hon det! Det är jag säker på, å det är när vi sitter med våra paraplydrinkar på en hääärlig strand! :)
Miljoner kramar!
förkärlek.
Jag har en liten förkärlek till att avsluta meningar....
Jag Älskar Dig
♥
:).
Detta inlägg får bli till ingen mindre än älskade Smultron.
Hämta mig ikväll och jag är din för resten utav livet! (dum jag är, jag är redan din föralltid!)
Hursom, älskade du... Jag ville bara säga att du betyder Världen för mig. Finns alltid här för dig, men det vet du. Du är den som verkligen lyser upp när det är som mörkast. Lova att aldrig lämna mig. Du får ta med mig isf :)
lyckan finns i kartan.
Det har blivit som en skorpa nu
Det börjar arta sig
Bäst att låta det vara nu
Men det är svårt
Göra nytt
Är det ens idé att tänka på
Lite kanske
Men dumt
Jag skulle vilja ha den där kartan
Så jag slipper vara vilse
Jag vill inte vara vilse
Jag vill vara där du är
Hos dig
Förstår du mig
Hör du mig
Lyssnar du på mig
Ge mig kartan så jag kan komma rätt igen
Detta är fel
Mina tårar faller
Detta är fel
Jag vill vara hos dig
Jag tänker vara hos dig
Jag ska hitta min karta igen
Låter du mig fortsätta då
Det får göra ont
Det kanske ska göra ont
Kärlek gör ont
Det gör inget fall det gör ont
Det blir rätt
Jag hamnar rätt tillslut
Hos dig
Där jag vill vara
Det är lycka
Visst är det
När man känner att man kommit rätt
Så snälla,
Ge mig min karta nu. Å låt mig hitta vägen igen.
(google)
tack.
vem vill jag tacka
inte någon person iaf
eller kanske
mig själv
jag vill samtidigt
förbanna mig själv
men fan vad skönt
brännande skönt
det ser ut som vanligt
fast mer
men ändå mindre
men finare
lika rött dock
många är besvikna nu
jag också
jag trodde att jag kommit längre
tänk vad fel
men jag tar mig upp
jag ska försvinna ett tag
så att jag blir bättre
förlåt
dig har jag svikit rejält nu
jag har brutit ett löfte
jag ber om ursäkt.
du är saknad.
Haha, gammal som gatan men fortfarande helt underbar att titta på.
Vet inte hur länge bilden legat på min mejl.
Men jag har inte kunnat tabort mejlet. Kommer jag ALDRIG att göra.
Fotografen är Farmor.
Jag saknar dig. Jag saknar er båda.
Jag saknar många vid närmare eftertanke.
Men just detta inlägget, det får bli till dig..
Eller till er. Farmor och mamma.
Mamma, för att du är världens bästa.
Farmor, för att jag inte kunnat säga hejdå på riktigt än.....
till dig igen.
Finns inte så mycket annat som jag vill skriva.
Jag älskar dig, utav hela mitt hjärta.
Saknar dig.
// din marie.
tack för mina piller.
Mår illa. Men varför? Har tankar som snurrar runt mest hela tiden. Snart är julafton här. Hur blir den nu? Detta året? Som förra året? Året innan det? Nej, inte som för 2 år sedan. Då hade jag ett armband runt min handled som talade om för mig att jag var sjuk så fort jag tittade ner. För två år sedan var jag i Falköping. Jag var hemma över julen på permiss. Skönt att slippa det i år. Blir det som förra året då? Nej, då satt jag i lägenheten i göteborg. I år, då blir jag hemma. Bara jag och dammtussarna. Något som jag själv valt. Och vill. Då slipper man allt som har julen till.
Inte för att jag hatar julen, bara vissa saker som kommer med den. Typ mat. Vi får väl se hur detta årets jul blir. Att den inte blir som föregående år det har jag redan räknat ut. Allt jag kan hoppas på är att den blir bra, bättre. Kanske, kanske firar jag den med dig senare. Men bara kanske.
(tjocktjocktjock å underbara fisen!)
detta är till dig.
Kanske läser du, kanske gör du det inte. Jag vet inte och jag kommer aldrig att få reda på det heller. Det känns konstigt. Som att jag inte befinner mig i min egna kropp. Som att jag har stängt av allt. Ändå har jag dig i tankarna. Hela tiden. Det spelar ingen roll vad jag gör, det är fortfarande bara dig jag ser. Det är en härlig känsla men samtidigt skrämmande på ett annat vis.
Kanske har jag för mycket känslor för dig. Kanske gör jag som jag gör för att jag tycker om dig för mycket. Men hur kan man tycka om någon för mycket? Vill jag kanske bara vara "perfekt", jag vill vara fullt fungerande ha samma förutsättningar som andra när de startar något. Jag vill fungera för att det ska fungera mellan oss. Jag måste bli bättre. Jag tänker bli bättre. För våran skull.
Du vet att jag älskar dig och att du alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Vi har varit med om mycket tillsammans och mer kommer det bli. Det vet jag. Jag har en bild av framtiden precis som du kanske har. Jag hoppas att vi kan dela den bilden.
Du är, och kommer alltid att vara nummer 1 för mig. Oavsett vad framtiden har att komma med. I mina tankar och i mitt hjärta kommer det alltid att vara du och jag. Vi. Det var nog meningen att det skulle vara så.
Just du och jag. Vi två.
// Din Marie
jag gömmer mitt skrik.
Läs inte längre, om du inte klarar sanningen. Jag ber dig verkligen.
Jag vill bara dra kniven över mig, bara en gång. Kanske två. Jag vill bara förflytta allt som finns där inne utåt. Jag orkar inte bära på det själv. Jag vill bara få det ur mig. Om så bara för en stund, så spelar det ingen roll. Jag kan leva på ärren som blir. Det är okej.
Jag låter säkert helt från vettet, rent sjuk. Men HEJ! Jag är sjuk. Jag har problem. Jag är inte som alla andra. Jag kan inte hjälpa att jag är sjuk, det är inget verkligen INGET som jag valde att bli. Jag har kämpat som en idiot för att bli bättre och jag har fixat det. Men det tar tid. Riktigt lång tid. Och nu, nu har jag tröttnat på att det tar sån tid.
Kanske är det inte tiden jag har tröttnat på utan att jag känner att jag blir inte bättre än såhär. Tankarna är kvar om kanske inte lika ofta. Men kvar är dem. Jag spelar fortfarande ett spel med er. Jag är inte den personen som jag skulle kunna vara. Jag är på låtsas. Jag varken ler eller skrattar påriktigt. Det ni ser, är en bild. En bild om hur jag vill att ni ska uppleva mig. Detta som du nyss läst är sanningen.
Kan jag inte bara få lägga mig ner nu? Ta den där vassa saken i handen och bara dra till. Jag är så fruktansvärt trött på att låtsas. Jag orkar inte mer. Förlåt.
en skål.
Jag hade en sån bra idé om vad jag skulle skriva om.
En nedrans bra tanke för att komma från mig.
Det handlade om vad jag tänkte sätta på hyllan för ett tag.
Men som jag liksom du märker så har jag raderat texten och börjat om..
Jag kan inte skriva något, det blir för personligt.
Jag håller mig till de jag kan istället.
Kallt i både kropp och själ.
Tankar som snurrar.
Både bra och dåliga.
En gnutta hopp, tack att du ger mig det.
Ett avslut av världsklass.
Det är både själviskt och egoistiskt.
Bäst att stanna.
Än är inte molnet här.
Uppförsbackar och många snirkliga vägar.
En dag har jag kommit ända upp.
Hur långt har jag gått då, en mil.
Kanske är jag stark då.
Frågan jag kan ställa mig.
Är det värt det.
Efter allt som hänt.
Kanske, kanske inte.
Men jag kommer minnas.
Kan fundera över det en annan dag.
På mitt rosa moln.
Där uppe, tittar vi ner och ler åt er.
Med våra paraplydrinkar.
Vi lever.
Vi skrattar.
Vi kan uppleva det här också.
Hos er.
På jorden.
Du å ja.
Jag är glad att du finns.
Lyser upp mina tankar.
Min vardag, framförallt.
Jag vill utbringa en skål.
För de finaste människorna i världen.
Ni vet vilka ni är.
Jag behöver inte nämna namn.
Era namn är redan sagda i texten.
Ni vet vilka ni är.
Skål.
Jag älskar er.
ifrågasätt gärna men tjata inte.
Antagligen tar rätt person åt sig utav detta. För tro mig denna texten är verkligen till dig. När jag får ett sms där det står att du har något viktigt att fråga och att jag ska ringa. Klart att jag ringer snabbare än blixten oavsett hur jag mår. När jag sedan möts utav alla dessa frågor som jag trodde var utbenade kommer det tusen till. Sen efter det får jag ett sms som jag inte förväntat mig. Jag blir både varm och glad inombords. Men efter hur samtalet var och det blev ganska så klart vad du tror... Jag avslutar detta med samma mening som igår....
"jag tror nog det är bäst att du går nu..."
Det gör bara ont i mig. Det finns mycket jag vill säga. Men inte till ett blogginlägg på internet. Det känns lönlöst. Jag tänker lägga mig ner, vakna upp inse att detta inte är världen eller verkligheten som jag blev väckt till. Meningen är inte att jag ska leva här. Jag ska vara nånannanstans, och tro mig! sanna mina ord, jag tänker hitta den platsen... Vill du följa med mig?.........
http://www.youtube.com/watch?v=0xpN5RupmYY&feature=player_embedded
nu är jag trött påriktigt.
Om jag är trött? Va är det för en fråga?! När man börjar ställa frågor till sig själv och fnittra åt det.. Nog är man trött allt, men ingen som helst mening med att lägga sig nu.. Tåget går 05.10, trevligt! Inte det minsta....
Kanske låter det som att jag inte ser fram emot att åka till sthlm och idol, just nu så gör jag nog inte det. Det skulle vara så oerhört mycket mysigare att gå och lägga sig jämte dig ♥.. Mysa ner sig riktigt ordentligt och aldrig gå upp igen :)
Nu ska jag äta frukost?! Hör och häpna! NU?! Va är det för fel på mig? Å till det blire arga snickaren för att hålla sig vaken! Tragiskt... Njeee, i mina öron ganska så komiskt.. :)
Saknar dig mamma! :P Du får väl skicka en liten önskelista så kanske, KANSKE jag kan visa min uppskattning för att du tvättar mina kläder så snällt :) Älskar dig!
Hursom, svammel på HÖG nivå, vilket borde betyda att jag är mer sovande än vaken just nu. Texten hänger inte ens ihop. Å långt blire med utan något som helst innehåll egentligen.. Så haru nu orkat läsa hit...
Jag älskar dig! Du vet vem.... :D ♥
en tanke till dig också.
Fort innan jag lägger mig, så...
En tanke till dig
För att du är den du är
Kanske inget kompass finns
Om det nu ens behövs
Vägen finns ju redan
Bara för oss att följa den
Lite krokig kanske
Men ändå en motorväg
Lite bensinstopp
Men aldrig slut
// Mig.
(äre såhär jag beskriver kärlek?!)
nu är du påväg.
Kommer jag bli köpgalen som sist? Kanske gör det inget, då mådde jag bra.
Eller, bra och bra det var ju ett sätt att hålla humöret uppe :)
Å visst äre så att det finns inga dåliga sätt? Sålänge det funkar. "man ska göra det situationen kräver, det som fungerar för stunden" ;) ibland va de inte helt borta uppe dagvården :D
Nu ska jag hoppa ner i sängen, håller alla tummar och tår för att jag kommer upp imon. Testar nya medicinen idag.. Låt oss hoppas att den funkar :S
Natti.
ett tag sen.
Allt vill man inte skriva här, vet aldrig fall kanske "fel" ögon läser. Den risken är kanske inte så stor men visst finns det en risk ibland...
Vad kan jag nu tänkas att berätta? Att jag mår pissåpannkaka. Att det känns som att för varje dag som går åker jag längre och längre ner. Snart är jag tillbaka där nere igen. Det som många inte vet är att jag kämpar mer än någonsin med maten just nu. Den måste vara kvar i mig och jag måste äta. Jag måste skratta, le och uppträda som att allt är toppen när jag helst utav allt skulle vilja ställa mig rakt uppochner och bara skrika.
Bara få ur mig allt som finns där inne, bakom masken, bakom min fasad. Ibland kan jag känna för att sprätta upp mig själv. Tabort allt det där som gör så förbannat ont. Det som skrämmer mig mest är att det där "ibland" blir allt mer ofta, och tanken uppkommer flera gånger per dag :/
Det komiska i det hela, är att inget vet. Ingen ser. Jag har lärt mig att dölja det så väl. Jag ska uppträda som stark. Som att allt är toppen. Det är mitt mål.
uppdatering kanske.
Några dagar sen sist igen, dålig på att uppdatera. Men inget är speciellt nytt. Leker med Smultron varenda dag som vanligt och mår piss när jag inte är med henne.. Kan man kalla henne lycko-piller? :D
Helgen, haha ska vi lämna den? Låtsas att den inte inträffade, ALDRIG! Jisses vilken toppenhelg men nu blire verkligen lugnt ett tag, tills nästa helg då vi befinner oss i sthlm och gästar idol. Ska bli dunderkul, komma härifrån lite men mest utav allt... Uppleva detta med finaste människan som finns. Enligt mig.
Har dragit på mig en förkylning som kallas duga, men tills på torsdag-fredag där kan jag tänka mig att bli frisk... eller mer, jag MÅSTE vara frisk :)
